Idag publicerades mitt svar till Lena Erixon, läs det i en förlängd version nedan.
Svar till Lena Erixons debattartikel den 29/2.
Jag har skickat en debattinbjudan till min arbetsplats närmaste fackordförande Lars Karlsson, detta efter att facken sagt sig ska ta debatten med Sverigedemokraterna på arbetsplatsen. Något svar har jag ännu inte fått och lär heller inte få det. Den enda debatt IF Metall vill se med Sverigedemokraterna är en ensidig smutspropaganda via deras medlemstidning.
Nu har Lena Erixon (s) bjudit in med en debattartikel i ämnet vilket jag ser som positivt. Att hon själv inte presenterar någon Socialdemokratisk politik beror på att Socialdemokraterna i valet, eller för den delen efter valet, inte kunnat uppvisa någon politik i området. Enklast för deras del blir då att gå till attack mot Sverigedemokraterna.
Jag gick ur IF Metall redan år 2002 på grund av att fackförbundet drev politiska frågor som inte stämde överens med medlemmarnas vilja. I både EU och EMU omröstningen valde förbundet att aktivt stödja ja- sidan, samtidigt som en klar majoritet av medlemmarna var emot. Att medlemmarna är emot både EU och EMU har tydligt påvisats många gånger genom undersökningar gjorda hos IF Metalls medlemmar inför valen. Jag kunde heller inte vara med i ett fackförbund som stöttar Socialdemokraterna som ett enskilt parti, detta dels ekonomiskt och med anställdas tid för medlemmarnas pengar.
Dessa var huvudanledningarna till att jag lämnade fackföreningsrörelsen, en rörelse som jag anser fyller många viktiga funktioner och som jag skulle stödja fullt ut om man visade prov på att man seriöst jobbade för arbetarna och inte drev Socialdemokratisk politik.
Sverigedemokraterna har alltid stött fackföreningsrörelsen, men anser att det idag finns situationer där facket har för stor makt. När det ska anställas på arbetsplatser så har facken en aktiv roll som om den missbrukas kan användas politiskt. Hade jag inte varit med i facket när jag fick min provanställning, tror jag inte att jag fått min anställning. Där har facket med sin godtycklighet en för stor avgörande roll som hotar demokratin. Vi vet alla vid detta lag att Sverigedemokrater och borgerliga inte tillåts ta fackuppdrag, så varför skulle det sluta där, varför skulle inte facken utnyttja sin makt vid anställningsförfaranden och missgynna Sverigedemokrater och andra de inte gillar även där? Fackens makt är viktig men missbrukas för ofta, det vill vi se en diskussion kring.
MBL (medbestämmandelagen) samt LAS (lagen om anställningsskydd) är lagar som många småföretagare går bet på och som bättre kan hanteras av stora företag. Stora företag har helt andra möjligheter att arbeta med alla förordningar och lagar som sätts upp, lagar som inte är anpassade för småföretagare och som är en del av den arbetsmarknadspolitik som vi vänder oss emot. Vi vill göra det enklare att driva företag, det vinner både företagare och arbetare på. Men då Socialdemokraterna ensidigt fokuserat på arbetarna utan att förstå sambandet mellan arbetsgivare och arbetstagare har både arbetaren och småföretagaren blivit lidande. Detta i form av allt för hög arbetslöshet i landet.
Las bör reformeras då den drabbar främst ungdomar då det oftast är dem som sägs upp först när lagen tillämpas (sist in, först ut). Las visade sig heller inte fungera särskilt bra då större kriser så som på 90- talet inträffar. Vart sjunde jobb försvinner varje år, som sedan ersätts av nya, detta kommer ungdomar till last de gånger Las är inblandat.
Bland annat därför ser vi att arbetslöshet idag ligger på 19 procent bland ungdomar i Sverige, vilket skall jämföras med Danmarks åtta procent, Norges sju, Nederländernas sex och Japans åtta procent.
Vidare kan upplysas att 41 procent av ungdomarna i Sverige är tillfälligt anställda, detta ska ställas mot ett snitt av OECD-länderna på 25 procent, alla förstår vad det innebär när man tillämpar Las efter dagens utformning, ungdomarna får som oftast gå först.
Socialdemokrater och Alliansen öppnar gärna upp för arbetskraftsinvandring, något som Lena Erixon med sin så kallade arbetarvänliga politik menar skulle gynna svenska arbetare.
Innan vi diskuterar arbetskraftsinvandring så skall vi se till att de som idag går arbetslösa försätts i arbete. Samtidigt med detta måste det till en seriös granskning kring var rätt utbildning saknas. Annars fortsätter man att driva en arbetsmarknadspolitik med ett fortsatt misslyckande vilka många arbetslösa, på ett orättfärdigt sätt, tvingas ta på sig skulden för. En arbetsvänlig linje ska utgå från verkligheten som den ser ut. Därefter kan man sätta in rätt resurser med en långsiktig planering i det att samhällsekonomin ska gå åt rätt håll.
EU med sin bestämmande rätt över de enskilda länderna begränsar regeringens handlingsutrymme över svenska lagar. Detta anser Lena Erixon är bra då hon med sitt parti önskar fortsätta att stödja EU i det att man under inga omständigheter vill låta folket rösta om EU:s nya grundlag. Samtidigt pratar Lena Erixon om demokrati och en arbetarvänlig politik. Det går inte ihop för mig.
Sverigedemokraterna däremot, är det parti som värnar demokrati, arbetarnas rätt och verkar för en livskraftig arbetsmarknad.
