Just nu debatteras det hur pass jag som nämndeman skall få uttala mig i de fall jag varit med och dömt i. Noteras bör, att jag inte bryter mot någon regel uppsatt för nämndemän. Men det anses tydligen inte vara riktigt att få uttala sig, enligt Inger Källgren-Sawela, oppositionsråd för Moderaterna i Gävle, i det att hon i Radio Gävleborg uttalat sitt misstycke.
Likt en storasyster skvallrar hon till media och höjer rösten, för att på så vis försöka påvisa att hon har rätt. Men i det att hon så starkt går på, avslöjar hon istället hur osäker hon är. Detta samtidigt som hon tydligen är medveten om att hennes avsikter är att försöka tysta en nämndemans rätt att få uttala sig.
Hade Inger Källgren Sawela tagit tid på sig och läst dagens Gefle Dagblad innan hon rusade i väg till Radio Gävleborg, hade hon kunnat läsa att åklagare Bengt Rankka tar min yttranderätt i försvar, genom att påvisa nämndemäns rätt att uttrycka vilka åsikter han eller hon vill med stöd av yttrandefriheten. Jag tror ju snarare att det har att göra med Sverigedemokraternas syn på gårdagens regering samt dagens Alliansregerings rättspolitik. Kritiserar man dem så går man utanför sin nämndemanna roll verkar de vilja antyda.
Det enda jag gjort är att kritisera de lama lagar som vi har i Sverige och hur vi Sverigedemokrater skulle vilja att en kvinnomisshandlare likt Bapupa skulle ha dömts. Men då fokus blev satt på Sverigedemokraterna, blir min misstanke att Källgren Sawela blev avundsjuk. Därav beskyllningen att jag inte förmår skilja på min politiker roll och nämndemannaroll. Jag delar som sagt inte Inger Källgren Sawelas syn på saken, och det gör tydligen inte heller åklagaren Bengt Rankka. I mitt fall var min avsikt att påvisa skillnaden mellan Sverigedemokraternas rättspolitik med dagens system.
Detta kan nämligen ge väljarna en tydligare bild av skillnaderna. När jag sitter som nämndeman dömer jag enligt de lagar som riksdag och regering beslutat om, annars hade jag ju självklart dömt Bapupa hårdare vilket vi inte gjorde som tidigare redovisats.
Vi vill att gärningsmän av Bapupas karaktär döms till konfrontation med offret eller dess anhöriga tillsammans med en vårdare i fängelset. Detta för att brottslingen ska förstå allvaret i vad han åsamkat dess offer och anhöriga. Vi vill även att brottslingar likt dessa döms till terapi så att återfallsrisken minimeras. Under tiden ska förövaren sitta under bevakning till dess en behandlare bedömt denna stabil nog att kunna medverka ute i samhället.
